Tags

image (3)När jägaren Feyre av misstag råkar döda en faerie som befann sig i sin varg form måste hon betala. Faerien Tamlin tar med sig hem till sitt hov, men är livet på andra sidan verkligen så hemskt som legenderna säger?

Att boken skulle visa sig vara en Skönheten och Odjuret historia  hade jag inte förväntat mig. Kanske då varken huvudpersonen Feyre är den typiska skönheten eller att Tamlin inte är ett odjur, varken när det kommer till utseendet eller personligheten. Det gick inte upp för mig förrän jag kom till den sista delen i boken att den historia jag läste var i grund och botten den klassiska sagan.

Jag var inte helt förtjust i boken till att börja med för Feyre var inte den bästa karaktären att ha som huvudperson. Hon är inte den sortens person som andra lätt tycker om, men det karaktärsdraget som funkar för andra som t.ex. Katniss Everdeen får bara Feyre att bli en oerhört tråkig person. Så när Tamlin faller för henne känner jag bara, varför? Vad är det Tamlin ser i henne som vi läsare in gör?

Den bästa delen i hela boken är när Feyre befinner sig i Amarantha hov och måste klara av hennes utmaningar för att rädda alla hon älskar. I dessa utmaningarna får vi se en sida Feyre som vi inte har sett tidigare och som gör henne 110% mer fantastisk. Det såg ut som om slutet kunde rädda boken men så självklart går Maas för ett slut som bara är oerhört slappt. I stället för att låta allt ha sin naturliga gång måste hon göra så att allt blir bra i slutet istället för att låta karaktären dö. Men jag antar att om  hen dog skulle hon inte kunna fortsätta serien. Kanske är A Court of Mist and Fury bättre men det är bara att vänta och se.

Bokus | Adlibris

Advertisements