Tags

Marguerites föräldrar har lyckats uppfinna en manick som tillåter dimension resande. Den gör så att bäraren kan resa till andra versioner av sig själv i andra dimensioner men bara så länge de har på sig manicken.
Det borde vara en dag att fira men allt förstörs bokstavligt talat när Marguerites pappa blir mördad, alla forskning förstörs och den huvudmisstänkte, Paul, har snott manicken och försvunnit.

Jag älskar verkligen hela idén med resande mellan dimensioner och olika versioner av en själv. Hur olika liv man kan leva, och allt kan bero på en enda liten skillnad. Det är en svindlande tanke när man väl börjar tänka igenom möjligheterna.

Det hjälper boken oerhört mycket att Marguerite är som hon är, för även på de ställen som är lite väl långdragna lyckas hon rädda situationen så et inte blir alltför tråkigt för läsaren. Till att börja med var jag lite tvivlande på hur bra ide det var att lägga större delen av handlingen vid ett ryskt hov som den versionens Marguerite tillhör. Men jag kom över det, om inte för att det visade sig ha större delen av handlingen.
Jag vill ge cred till Gray för att hon lyckades göra ett slut som jag inte kunde lista ut på förhand även om jag inte tyckte om hur relationerna blev. Just det med Marguerites relation gör att jag är lite tveksam ifall jag ska läsa nästa bok, Ten Thousand Skies Above You.

Jag måste bara säga hur mycket jag älskar omslaget. Det är så elegant och enkelt men ändå oerhört kraftfullt. Sedan visar den handlingen på ett bra sätt utan att förstöra boken för läsaren. Jag är officiellt kär i sättet som omslaget är gjort på, fast å andra sidan har jag alltid varit svag för vattenfärg som används på imponerande sätt.

Bokus | Adlibris

Advertisements