Tags

bild 3Alltid efter en stor hit, oavsett om det gäller filmer eller böcker, så exploderar det av saker som kör på samma tema som hiten. Det är som så fort något blir en framgångssaga öppnas portarna och vattnet bara väller in.
En av de mest uppmärksammade och hyllade böckerna på senaste tiden är Gillian Flynns Gone Girl. Efter succén med en thriller handling som lärde läsaren att man aldrig visste vad som egentligen hänt eller vem som var att lita på förrän på sista sidan, om ens då.
En bok som jag läste i våras som hade samma slags thriller-mystiskt försvinnande känsla precis som Gone Girl, Kvinnan på tåget, och den var förvånansvärt bra. Mycket tror jag beror på att den stod på sina egna ben och förutom genren och lite av temat inte hade något gemensamt med Gone Girl.

Good Girl däremot märker man direkt i titeln vad boken försöker vara. Boken försöker vara som Gone Girl men funkar tyvärr inte. För det som gjorde Gone girl så bra var att den fick läsaren att känna. Ilska, glädje och hat, ja boken lyckades krypa in hos läsaren och påverka denne på ett mycket spektakulärt sätt. Vilket jag kan lova er att Good Girl inte gör, jag har inte känt mig så likgiltig medan jag har läst en bok de senaste månaderna. Allvarligt hur lyckas en bok ha så många karaktärer och ändå ingen som fångar läsaren?

Jag älskar sedan att bokens tagline är Inget är som du tror, vilket är väldigt lustigt för handlingens förlopp var precis som jag trodde att den skulle vara. Spänningen uteblir i boken och det mest bara en massa dravel av det hela. Att Mia är inte en sådan ängel som hennes mamma trodde är verkligen en stor chock, vem hade kunnat tro att dottern faktiskt hade ett eget liv och inte berättade allt för sin mamma?

Boken funkade inte på något plan för mig och jag skulle inte tipsa någon att läsa den, jag skulle istället föreslå Gone Girl.

Bokus | Adlibris

Advertisements