Tags

bild 1 (2)Jag snubblade över Julie Kagawas serie Edens Blod och föll direkt för den annorlunda vampyrserien. Efter ett års väntan på sista boken i serien har jag fått läsa avslutningen på trilogin.

Allison befinner sig på jakt efter psychovampyren Sarren, han som mördare hennes älskade Zeke. Med sig har hon Kanin och sin blodsbroder Schakalen som liksom henne söker hämnd på Sarren. Men när de kommer till Schakalen gamla maktcentrum Chicago tar allt en helt ny vändning. Där träffar Allison på någon som hon aldrig trodde att hon skulle få återse igen och hon måste bestämma sig för vad hon ska göra härnäst.

Jag kan förstå Allison inre debatt även om hennes två följeslagare inte gör det. För vad gör man när en person man aldrig trodde att man skulle se dyker upp igen. Kramar om dem och glömmer allt eller börjar man skrika på hen för allt den har gjort emot en. Ibland kan lyckan verka lite för bra och jag tror att Allison tänkte mycket på om allt verkligen var så enkelt som det verkade.

Jag var lite orolig att slutet skulle bli för platt, men det lyckades leverera. Lite utdraget men ändå oerhört händelserikt och med en stadig uppbyggnad till slutet. Fast även då slutet händelsemässigt var spännande så var det också oerhört känslosamt. Vi förlorade en älskade karaktär även om det var för det ultimata goda. Vi kommer alltid att bära med oss hen i våran hjärtan.

De odödligas sång lyckas på ett snyggt sätt binda ihop allt även om jag inte helt kunde uppskatta det. Detta till följd av att jag är lite ledsen för att serien nu är över. Men jag har i alla fall de tre första böckerna i Julie Kagawas Iron Frey serie att dyka in i så det är alltid något.

Bokus | Adlibris

Advertisements