Tags

bild 5Det var så mycket som hände i I ljusets makt att jag  inte riktigt visste vad jag kunde vänta mig i fortsättning Stormens öga. Tillbaka i Grishans värld är Alina och Mal på flykt efter katastrofen med Skuggmästaren i skogssänkan. Men flykten blir inte långvarig och snart är de tillbaka i Skuggmästarens fångenskap och på jakten efter en till främjare som binder Alinas krafter ännu mer till honom. Men i ett händelseförlopp ingen av de hade kunnat vänta sig förändras inte bara spelreglerna, de förstörs totalt och alla måste finna sin egen plats.

Början var lite långsam och när de så tidigt i boken blev fångade blev jag lite trumpen. Det var inte vad jag ville skulle hända, jag ville inte Alina och Mal skulle spendera hela boken som fångar. Men efter den första finten blev handlingen bättre när Stumhond klev ut på scenen. En oerhört kaxig kapare som sedan visar sig vara någon helt annan än den scruffiga bandit som han utger sig för att vara. Jag vet inte varför men när jag föreställde jag mig honom så tänkte jag honom väldig mycket som Hook från Once Upon a Time, whops.

Jag älskar Alina och Mal tillsammans, de är bara så söta! Därför gillar jag inte att författaren sätter käppar i hjulet på dem. Mal mjukhet och lätthet väger perfekt upp Alinas kyla och sociala tafatthet. Jag kan förstå att det kan vara påfrestande för vilket par som helst som befinner sig i deras situation men man måste ändå kunna prata med varandra. Annars slutar det med att ens fiende lägger klorna på honom…

Jag tycker att så länge man bortser från den tråkiga början var boken inte en allt för tokig mellan installation i trilogin. Efter första boken så var mina förhoppningar höga och efter hand lyckades Stormens öga rulla tillbaka in mig istället för att låta mig fortsätta simma ut i havet. Jag vet inte om ni har märkt det men det djuret man ser på omslaget har väldigt stor del med handlingen att göra, *wink*.

Bokus | Adlibris

Advertisements