IMG_6358
Holly har aldrig trivs med tillvaron, och inte blir det bättre när hon får flytta till en fosterfamilj. Visst är det inget fel på dem, men hon håller på att kvävas av all deras omtanke och falska sympati. Men allt ändras den dagen hon är ensam hemma och hittar den askblonda peruken bland sin fostermammas saker. Så fot hon tar på sig peruken är hon inte längre den tråkiga, grå Holly utan den ostoppbara Solance. Med sitt minne av sin mamma ger sig Holly ut på en lång ocg farlig resa för att ta sig hem till det ställe där hon hör hemma, Irland.

Boken inleds med att vi slängs in mitt i handligen då Holly gömmer sig i bakluckan på en bil. Direkt efter får vi följa Holly från början, från att hon åker ifrån hemmet där hon lämnar sina “vänner” bakom sig och flyttar in hos sina fosterföräldrar. Jag kan tycka att Holly är lite väl hård mot dem ibland, men samtidigt kan jag förstå att hon håller sig på sin kant och bara tror att dem är snälla mot henne bara för att.
Hennes våghalsighet är ibland lite väl för mycket, men har man i mål i siktet så gör man allt för att nå det, även om det innebär att praktiskt taget lifta hela vägen genom England och Wales. Jag får lite ont i magen när jag tänker på att någon som läser boken skulle tro att det är helt okej att lifta med totala främlingar, för trots att alla Solance åker med är helt okej människor så vet man aldrig i verkligheten och även om jag inte vill att boken skulle gå allt för djupt ner i mörkret så hade jag ändå velat se att Dowd hade med åtminstone en person som inte var helt okej bara för att visa att även fastän du är supersnygg så är alla inte automatiskt goda människor.

Bokus | Adlibris

Advertisements