image (7)
Elena kommer från en lång rad av framgångsrika parfymörer, men hon har trots detta aldrig riktigt känt sig dragen till att jobba med parfymer. Det kanske ligger i hur hennes mamma kastade ut henne som lite för en man som jobbade med konstgjorda doftämnen och att hon efter det blev hårt drillad av sin mormor, som hoppades på att dotterdottern skulle ta över familjearvet som mamman inte var ett dugg intresserad av. Men när hon en dag får sina framtidsplaner raserade följer hon med sin väninna till Paris där hon får jobb på en av de mest exklusiva parfymbutikerna i hela Paris, och så träffar hon på Cail, den charmiga skotten som skapar nya rossorter.

Varför ska alla vara sådan hemska, egoistiska människor i boken? Alla ifrån hennes vidriga ex, och hennes mamma till alla på parfymeriet i Paris som bara tänker på sig själva, om författaren vill få mig att avsky alla karaktärer utom Elena och Cail så har hon verkligen lyckats med det. Fast nu när jag tänker på det, så kanske det är det som är hela meningen, att få alla andra att vara så hemska att man inte kan hjälpa att sympatisera med huvudpersonen, hm…

Bokus | Adlibris

Advertisements