Tags

När döden berättar en historia måste du lyssna, det är i alla fall vad som står på Markus Zusaks bok Boktjuven. När jag läste boken för fyra år sedan så lyssnade jag inte, jag kom bara 10 sidor in innan jag la från mig boken då jag tyckte att den var för tråkig och överhypad för så bra var den inte.

På den senaste tiden hade jag funderat på att ge Boktjuven en ny chans och det var tur att jag gjorde det för annars hade jag gått miste om en väldigt bra bok. Jag antar att jag helt enkelt inte var på ett humör för att uppskatta Boktjuven första gången och om jag ska ärlig så gav jag den knappast en riktig chans genom att bara läsa de första tio sidorna, för det brukar aldrig hända särskilt mycket där så det berodde mer på bristande intresse. Tvärt emot hur det var nu, då jag låg vaken mycket längre än vad jag skulle ha gjort så att jag kunde läsa klart boken och det om något pekar på mitt engagemang i  historien.

Zusak håller en lagom takt på tempot och de små notiserna som återfinns här och där är 100% med i handlingen och ger läsaren lite mer bakgrund utan att dra in det i själv handlingen så han ska ha en applåd för att han använde det på ett sätt som hjälpte läsaren att få en fylligare läsupplevelse och lättare förstår huvudpersonen Liesel.

Bokus | Adlibris

Advertisements