Tags

OmslagsbildJag hade konstigt nog aldrig hört talas om författaren Caitlin Moran tills jag såg henne i Skavlan och där visade hon sig vara en person som jag verkligen gillade så jag bestämde mig för att ge henne ett försök och läsa något som hon har skrivit. Valet föll på hennes nya, och första fiktiva, bok som handlar om en ung tjej i 1990-talet som vill skapa sig ett namn och komma bort från det hemska livet hon har. Efter mycket fram och tillbaka bestämmer hon sig för att skapa en ny tjej, en tjej som inte är rädd för något och som är raka motsatsen till Johanna Morrigan, Johanna skapar Dolly Wilde en tuff musikrecensent som gör allt som man inte ska göra och lever på att skriva elaka och spydiga recensioner om dåliga band. För det kan knappast bli värre än det liv hon lämnade bakom sig, eller hur?

Jag kan knappast säga att jag känner igen mig i allt som sker i boken, men däremot känner jag igen mig i känslan av att vilja vara någon annan. Mitt liv må inte vara lika hemskt som Johannas och jag må inte se lika hemsk ut som henne heller, men ändå så har jag precis som jag kan gissa har många andra unga tjej någon gång velat att bara kunna vakna upp och vara någon helt annan. Men trots detta, som fortfarande sker då och då, så har jag ändå aldrig gått hela vägen med det, det närmaste jag kom till att bi någon annan var när jag försökte vara som alla andra och bli en vanlig tonårstjej det gick ingen vidare ska jag säga er. Jag kan också relatera till Johannas frustration över att hon behandlas likadant som förut trots att det numera är hon som mer och mer blir den som försörjer familjen, jag skulle också har varit väldigt irriterad om jag var i hennes skor. En person som försöker ta mycket plats i boken är hennes pappa som jag inte riktigt tål, jag har något emot personer som försöker planka på andra och som bara ser sin egen dröm även om ens familj inte har det bra, jag orkar bara inte med dem så enkelt är det.

Bokus | Adlibris

Advertisements