Tja, boken var inte alls lika fånig som jag trodde att den skulle vara. Jag valde boken helt på måfå mest på grund av titeln; Stjärnor, katter och besvärande bevis som påminner om titeln på en av mina favorit böcker.
Boken börjar bra, det går lätt att läsa och den är lite smårolig men den känns att den är inriktad på flickor i yngre tonåren även om huvudpersonen är en 17-åring så känns den mer passande för en 11-12-åring än en 17-åring. Men desto mer handlingen fortgår så bli handlingen allt mer utflippad och mer svårförstådd och när jag väl kom till slutet, som var helt i det blå, så var jag så trött på speciellt de konstiga fotnoterna som i slutet av kapitlet skriver ut en konversation, som jag nästan direkt började strunta i då jag verkligen inte bryr mig om dem då de totalt förstör flytet i handlingen.
Alla dessa faktorer fick mig att ganska snabbt tappa intresset för boken och det slutade med att jag på sätt och vis bara läste igenom boken utan att riktigt bry mig om vad som hände.

Advertisements