Sjuttonåriga Christine bor i en liten tysk by och jobbar för den rika judiska familjen Bauerman tillsammans med sin mamma. När stora förändringar sveper över Tyskland 1938 står mer i vägen för Christine och familjens son Isaac än bara klasskillnaderna, där i bland en lag som förbjuder Christine att arbeta hos familjen Bauerman. Desto fler månader som går desto mer får Christine uppleva av det nazistiska förtrycket och hamnar allt närmare att tvingas till ett koncentrationsläger då hennes åsikter skiljer sig från dem som har makten.

Plommonträdet är en bok som verkligen fångade mig och som lyckades få mig att känna, med personer och som om det var jag själv som var där. Boken handlar om en tid och plats som jag inte har läst om annat än i historieböckerna och som inte helt osökt förr mina tankar till den tyska miniserien ‘Krigets unga hjärtan’, en serie som jag också uppskattade. Bokens röda tråd är att man ska kämpa för det man tror på och att aldrig ge upp för man kan egentligen aldrig bli helt lycklig om man lever i förtryck.
Om jag hade haft ett poäng system så skulle boken ha fått typ 4/5 eller 8/10, ni förstår vad jag menar här.

Bokus | Adlibris

Advertisements