image (1)

Systrarna Tides sista sommar – är det bara jag är låter redan titeln olycksbådande? Okej bara jag, då ska vi gå vidare direkt till boken som är ganska tragisk egentligen. Huvudstoryn är att efter en hemsk tragedi, faller familjen Tides isär på så många olika sätt att de aldrig någonsin kommer att bli hela igen och allt som har varit kommer aldrig att bli igen.
Handlingen hoppar mellan nutid där vi till största del får följa Dora som får reda på att hon är gravid och övertygas av sin pojkvän Dan att försöka sluta fred med sitt förflutna. Vi får lära känna familjen Tides genom tillbaka blickar som sträcker från 16 till 10 år tidigare än nutiden.
Bortsett från Dora har vi hennes storasyster Cassie som deras föräldrar Richard och Helen fick väldigt unga vilket inte riktigt imponerade på Richards fina föräldrar och vilket lede till att Helen aldrig kan känna sig riktigt hemma på Clifftops. Cassie har också problem med tillvaron och inget blir bättre av att ha sina föräldrars press på sig samtidigt som man försöker komma underfund vem man egentligen är.

Jag hade dock gärna velat veta vad Dora och Dan döpte sitt barn till, ni om de gav det ett släktnamn eller bara något random namn som dem kom på i stunden. Boken var inte så tokig och den drog definitivt in mig ordentligt då och då men boken har en kyla som fick mig att aldrig fullt kunna engagera mig i personernas öden och kamp, och i en bok som denna är det en viktig byggsten att läsaren kan engagera sig i personerna och vad som händer dem. Men trots detta så lockade boken tillbaka mig tills jag hade läst klart den och det var först då jag verkligen kunde lägga boken ifrån mig.

Bokus | Adlibris

Advertisements