bild

Jag har läst böcker av Lucy Dillon förut men funnit dem tråkiga men trots detta gav jag Och så levde de lyckliga en chans för den handlar trots allt om en kvinna som driver en bokhandel och hennes kärlek till böcker och det är något jag kan relatera till.
Böcker är den bärande bjälken i boken men om boken inte även hade handlat om relationerna som den har så skulle historien vara ganska ihålig måste jag säga. För den ena, och något större, huvudpersonen Anna har en man och tre styvdöttrar i sitt liv och hade man exkluderat dem, med exkludera menar jag att dem finns i hennes liv men vi får aldrig se dem, så hade hela hon imploderat som en sufflé för Anna är en person vars familj betyder mycket för henne.
Familjen betyder även mycket för den andra huvudpersonen Michelle som växte upp med ett antal bröder där den yngsta Owen fångar Annas äldsta styvdotter Beccas intresse. Michelle har också en väldigt efterhängsen och slemmig ex som vägar att låta henne vara i fred och i denna situationer kan det vara väldigt bra att ha bröder.
Som förväntat finner dessa två ganska olika kvinnor varandra och hjälper varandra med att som livet kan slänga framför deras fötter, allt från hundpassning till längtan efter barn och hur jobbigt det kan vara att vara en styvmamma till tre flickor varav en är nästan 18.
Boken var inte alls så sentimental eller luddig som jag trodde och det vara en glad överraskning.
Och ås levde de lyckliga har något som de andra Dillon böckerna jag har läst har saknat, jag kan inte sätta fingret på exakt vad men det är något som fick mig att verkligen ta till mig historien och uppskatta den.

Bokus | Adlibris

Advertisements