gig 003

I Hope får vi följa unga Hope från det att hon föds som dotter till Lady Harvey och tas om hand av tjänarinnan Nell Rentons familj. Hos familjen Renton växer Hope upp som en helt vanlig flicka om livet går sin gång tills det att hennes föräldrar dör av tyfus och hon flyttar in hos sin äldre syster Nell och hennes make Alfred som är trädgårdsmästaren på familjen Harveys gods. Livet i grindstugan och jobbet på godset får snart ett abrupt slut och genom utpressning tvingas Hope bort från allt hon känner till Bristol och dess utfattiga kvarter där hon blir god vän med två tjuvar som visar henne att livet inte är svart och vitt. Hennes tapperhet och talang för att vårda de sjuka ger henne ett jobb som sköterska på ett sjukhus och sedermera tar med henne till Krimkrigets fasor.

Jag är lite irriterad på baksidan för där står det vad som händer, inte i detalj men händelse förloppet i det stora hela och för mig som är bra på att lista ut vem som gör vad blir det lite jobbigt för då vet jag vad som kommer hända, för nästan alla läser baksidan av en bok för att se vad den handla om men Hope säger för mycket och det gör att en del av glädjen med att läsa boken försvinner.

Jag gillar Nell men önskar att hon hade kunnat stå upp lite mer för sig själv tidigare när det kommer till henne själv och Hope för då skulle Alfred och hans hög flygande planer ha blivit satt på sin plats direkt fast som med allt annat i livet är alla händelser som ett dominospel man vet aldrig vad som skulle kunna ha hänt om något hade hänt eller blivit annorlunda, vid ett tillfälle tas detta faktum faktiskt upp i boken.

Boken är aldrig dålig men den har inte det som gör visa av Pearses böcker till omedelbara favroiter som Adéle och Belle för att nämna några. Men Hope ligger i mitten och det är inte en dålig sak då den har hamnat där för att finns ett par böcker som är lite bättre än just denna.

Bokus (engelska) | Adlibris (engelska)

Advertisements