bild 003

Första gången jag läste boken blev jag besviken på den, kommer dock inte ihåg varför men det måste ha varit något jag sedan dess har överkommit då när jag nu läste omboken för andra gången fann boken charmig på Kinsellas vanliga sätt. En sak som jag verkligen stör mig på är fotnoterna som finns på praktiskt taget varenda sida, detta är en skönlitterär bok inte en fakta bok. Fotnoterna i boken förstör flytet när man läser vilket lede till att jag efter ett tag bara struntade i dem och bara fokusera på själva historien.

Som vanligt utspelar boken sig i England och huvudpersonen är underbart charmig på sig egna lilla sätt som alla som har läst Sophie Kinsellas böcker är vana vid.
Poppy är en ung kvinna som efter en fest tappar bort sin förlovningsring (en släktklenod) och får sin mobil stulen, men då allt verkar som mörkast finner hon en fullt fungerande mobil i en av hotellets papperskorgar. Men mobilen tillhör dock affärsmannen Sam som inte behöver mobilen till sin nya sekreterare, det var hans gamla som slängde den i papperskorgen. Men trots alla Sams försök lyckas Poppy få behålla telefonen mot att hon vidarebefordrar alla mejl som kommer till Sam.
Man förstod redan från början att Poppy inte skulle kunna låta bli att lägga sig då hon är väldigt sprudlande och Sam är inte det. Hennes försök att sprida glädje på företaget visar sig i vissa fall få folk att bli väldigt irriterade på Sam vilket inte är bra alls. Nästan lika hemskt som att tvingas spela Alfapet med sin fästmans familj av supersmarta akademiker.

Om man bortser från fotnoterna och det något ibland långsamma tempot så är Nya Kontakter en bok som förtjänar sin plats bredvid de andra Kinsella böckerna i bokhyllan då den är en varm och mysig chick-lit.

Bokus | Adlibris

Advertisements