bild 001

Vad kan jag säga om Kaya McLarens Sparkle? Det första som dyker upp är att boken inte var lika dålig som jag först trodde att den skulle vara då den ger läsaren både karaktärer som känns mänskliga och en handlingen som allt för mycket liknar en Lifetime film. Boken var inte heller så blödig som jag trodde att den skulle vara, då en av de tre personerna boken följer är e ung flicka som har nyligen förlorat sin mamma. Flickan, Cassie hanterar allt mycket bättre än vad hade förväntat mig, jag såg framför mig en handlingen som ger läsaren en ledsen liten flicka och därmed spela på läsarens sympati kort och på så sätt få boken att verka bättre. Men Sparkle försöker vara en bra bok genom att berätta en historia som den vill berätta. Detta gör att jag gillar boken lite mera

När Jill inom en kort tid drabbas av både ett missfall, som leder till att hon inte kan få fler barn, och finner sin make i säng med en annan kvinna rasar hennes värld och hon beger sig tillbaka till sina barndomstrakter, Sparkle i Colorado. Där finns hennes vän Lisa som efter att ännu en morgon vaknat upp efter ett engångsligg bestämmer sig för att ändra på sitt liv. Livet heller lätt för 10-åriga Cassie som har förlorat sin mamma i en olycka och som nu inte vill göra något alls trots hennes pappas försök att få ut henne ur huset. Inget blir bättre när hennes pappa börjar drägla över Jill, för även om Jill är helt okej vill hon inte ha hennes som styvmor.

Boken är lite sorglig, men inte alls lika mycket som jag hade förväntat mig, för om man kollar de tre huvudpersonernas bakgrunder så är det upplagt för en sorgflod gjord av tårar. Den personen jag känner mest med är Cassie, inte för det som har hänt henne utan för att hon är den personen jag känner mig mest igen i, kanske för att hon är yngst och de andra två är för olika mig för att jag ska känna någon koppling till dem.

Bokus | Adlibris

 

Advertisements