Tags

bild 002Jag älskar verkligen Rachel Vincents böcker om Kaylee Cavanaugh och även om boken är väldigt bra känner jag mig lite sorgsen då detta är näst sista boken, snyft.

Att dölja sitt eget mord är lättare än Kaylee trodde men desto svårare är det att låtsas vara levande när man faktiskt råkar vara död. Det största problemet är att hon måste komma ihåg att andas vilket inte är det lättaste. Detta är i alla fall hennes störst problem tills Hellionen sedan tidigare dyker upp då han är lika besatt av Kaylee som av själar att ha och leka med. Nu står inte bara hennes eget liv (eller snarare själ) på spel utan allas omkring henne. Hon kan inte heller få hjälp av Nash, för han är fortfarande sur för att hon dumpade honom för hans bror och att hon fick honom arresterad för hennes ‘död’ , och inte heller kan hon få hjälp av sin bra-att-ha ‘vän’ den levande mardrömmen Sabine, då hon gillar Nash och förklarligt tar hans sida.

Inget nytt händer och större delen av handlingen känns lite som en uppvärmning till den avslutande boken. Boken må inte vara min favorit i serien men då böckerna i serien har en hög lägsta nivå är den definitivt inte dålig. Det bara känns lite som om historien går på autopilot då inget riktigt betydande händer men man får ändå det, som läsare, som man vill ha från en Kaylee Cavanaugh bok. Jag har inget emot varken Tod eller Sabine och jag måste säga att Sabine passar Nash bättre nu för tiden än vad Kaylee gör men ändå värker det lite i mitt Nash/Kaylee shipper hjärta då jag inte kan hjälpa att tänka tillbaka till första boken för djupt inne vet jag att under allt så är dem perfekta för varandra och så är det med det.

Bokus | Adlibris

Advertisements