poj

Jag blev väldigt förvånad när jag såg La Peregrina på pockethyllan i bokhandeln.
La Peregrina är fortsättningen på en bok jag skrev en väldigt positiv recension, Señor Peregrino, här på bloggen och jag måste nog säga att jag tycker bättre om La Peregrina. För både Jamilet och Rosas historier är väldigt fängslande.

Boken tar några kapitel ur Rosas berättelse och sedan en eller flera ur Jamilet och så fortsätter det genom hela boken. Även då det inte står vems bit det är längst uppe så fungerar det utan att bli förvirrande. Vilket i sig är en bedrift då det finns böcker som är väldigt förvirrande även om man får all nödvändig fakta längst upp på sidan.

När jag läste Señor Peregrino tänkte jag aldrig på att få veta mer om Rosas bakgrund. Jag visste inte ens att hon hade samma sorts märke som Jamilet, tänk så lite man ibland vet om en bok karaktär. Men det är ett genidrag för att Rosas historia berör en faktiskt ännu mer än Jamilets i Señor Peregrino. Man får reda på en massa saker om henne man aldrig hade kunnat gissa att hon hade varit med om. Men när biten av Rosas historia blir den samma som berättades i Señor Peregrino försvinner mig intresse, jag har ju redan läst den biten och samma historia ur Rosas synvinkel tillför ingen nytt som för den historien framåt.

Samtidigt fortsätter Jamilets historia där den slutade i förra boken, hon bor hos sin moster Carmen i Los Angeles och spenderar tid med sin morfar, Señor Peregrino. Men i ärlighetens namn så är boken Rosas och Jamilet som var den som höll upp föregångaren blir hon här i en sido karaktär som jag inte bryr mig lika mycket om då Rosas historia överskuggar hennes.

Lite, väldigt, förvirrande på slutet som förstör för hela boken då den skiftar mellan typ 5 olika personer och skildrar ungefär 9 olika livsöden vilket fullständigt tar bort den underbara känslan som har genomsyrat boken fram tills nu. Det är som om Samartin var tvungen att berätta hur det gick för varenda person från Señor Peregrino. Det behövdes inte, nej verkligen inte alls. Det är bara en massa sido- och bi personer som borde hålla sig i bakgrunden och istället hade Cecilia kunnat berätta hur det slutar för Syster B, en person som spelade en central roll i första boken. Men det får vi inte vilket jag tycker är dåligt.
Visst de sista kapitlen är förvirrande men den avslutande kapitlet är bara så skumt att varken vet ut eller in när det kommer till det. Hände det på riktigt, var det en dröm eller en uppenbarelse? Jag behöver svar folk.

Jag hade gärna sett en bok som bara handlade om Rosa och Jamilet utan någon av dem poängläsa sid historiorna. Då skulle boken kunnat få en 4 eller till och med 4.5, om jag nu hade kört på betyg systemet. Men i nuläget ligger boken bara på en tre, mycket tack vare Rosa.

Bokus | Adlibris

Advertisements