div 001

Ja, ännu en Lesley Pearse bok. Det kan ni leva med.

Denna gång handlar historien om Nellie och hennes lillasyster May som efter att deras pappa dödar deras mor blir satta på ett katolskt barnhem. När en grupp människor kommer till barnhemmet och berättar att ett par av dem ska få resa till ett barnhem i Australien. Dem visar en massa fina bilder och Nellie vill verkligen resa dit för allt är bättre än barnhemmet, eller hur? Eh, nej. Drömlivet blir inte alls som Nellie har föreställt sig. Inte nog med att det nya barnhemmet är lika hemskt som det gamla utan nu måste hon också oroa sig för de nya farorna som finns i Australien som inte fanns hemma i England, så som ormar. När Nellie fyller sexton slipper hon äntligen ifrån barnhemmet och får börja jobba. Efter en lång resa av ha blivit illa behandlar hamnar Nellie tillslut hos paret French och äntligen blir hennes liv värt att leva. Men borta på barnhemmet har hennes syster May ett väldigt tufft liv som kommer att forma hela hennes framtid.

För och främst vill jag gärna poängtera att Nellie och Mays far inte är en dålig person. Han lekte alltid med dem och tog hand om dem medans deras mor totalt vanvårdade barnen. Så jag tror inte att han medvetet knuffade ner henne för trapporna.

May, gullgrisen, som på barnhemmet i Australien upptäcker att det inte alltid är så bra att vara abbedissans favorit. Man kan tycka, som läsare, att när May när hon är sexton får plats som hushållerska hos en vänlig gammal dam ska hon bli glad. Men May har för mycket av sin mor i sig. Hon ljuger för sin arbetsgivare och råkar vid ett tillfälle väldigt illa ut. Sedan efter Nellies bröllop med Ross lämnar hon utan förvarning sitt jobb för att sticka till Sydney. Några år senare får Nellie ett brev från en konstnär vid namn Rudolph Jameson besked om att May numera lever i ett par hemska kvarter med en liten baby. Godhjärtad som Nellie är reser hon till Sydney. Jag måste säga att jag är glad att jag fick som jag ville när det kom till Rudie och Nellie, och även i Mays fall även om hennes öde är mindre trevligt. Ibland kan jag störa mig väldigt mycket på de nästa martyr liknade godhjärtade personer men inte i Nellies fall och ha en slags för kärlek för människor med liknande personligheter som May. Men May är bara förfärlig, alldeles för lik Anne.

Mer kommer jag nu inte skriva om boken. Om ni undrar över bilden så kunnde jag bara hitta på boken i två delar (=två böcker) så ni behöver inte haka upp er på att det står del 1 på bilden. Jag har läst del 2 också men då det är samma framsida bara med blått i kanterna istället för rött tyckte jag inte att det var lönt att ha vars en bild på de två delarna.

Som jag har nämnt tidigare så har ingen Pearse bok jag har läst varit dålig. Bara mer eller mindre bra. Nellie ligger på den bättre sidan av mitten då den är bra inte i klass med Adéle och Belle.

Bokus (engelska) | Adlibris (engelska)

Advertisements