Tags

pl 010Tredje och sista boken i serien om ättlingen Helena och hennes vänner (Helena och hennes vänner snart på en tv nära dig!)

Nu kanske ni undrar om jag inte har missat en bok, det har jag inte. Jag har bara inte brytt mig om att skriva om bok nummer 2, Hades, därför att precis som med den andra Delirium boken, Pandemonium, går handlingen rätt ut genom fönstret. Så därför har jag hoppat över att skriva en recension om den. Men tillbaka till Nemesis . Helena har råkat frigöra gudarna som har väldigt roligt med att leka med de dödliga och därmed skapa totalt kaos. Nu är det upp till Helena, Lucas och de andra ättlingarna att stoppa gudarna utan att förgöra varandra först. Helena har en förmåga som gör henne extra eftertraktad för Zeus vilket hon tar in i räkningen när hon smider planen som ska fånga gudarna på olympen igen. Men det kommer att innebära att hon bryter alla band med sina vänner och att den vänder ryggen till henne. Men det är väl det värt när det kommer till att rädda mänskligheten.

En sak jag hade i tankarna genom de första 150 sidorna är inte Jason med i boken? För han hade inte dykt upp än och om han inte var med skulle jag verkligen bli irriterad på boken. Men så dyker han upp, tack och lov. Även om man inte har fått någon djupare inblick till Ariadne så får hon i alla fall rätt så mycket tid i böckerna vilket gör mig glad. Jag vet, varför ska jag alltid fastna för personen som oftast är nemisis till huvudpersonen eller som bara är med i typ 20 sidor men att jag har väldigt många gånger svårt att bonda så med huvudpersonen.

I Nemesis får vi reda på att Cassandra inte totalt är helt oemottaglig till den manliga charmen och att den av Helenas manliga vänner blir på sätt och vis besatt av en gud för att förgöra Helena, vilken vän alltså. Jag kommer inte skriva ut namnet, jag hade kunnat säga att det var för att jag inte vill spoila för någon men sanningen är jag har lite svårt att komma ihåg vem som är vem av Helenas dödliga vänner tack vare Hades där allt bara var förvirrande.

En sak jag stör mig på är att Helena får flashbacks till sina tidigare liv, som Helena och Troja och som Guinevere. Jag har personligen inget emot flashbacks om de används på rätt sätt, men i Nemesis blir det bara lite jobbigt med dem och till slut bläddrade jag bara förbi dem. Kanske missade jag något genom att göra detta, men i sådant fall är det bokens eget fel.

Åh, sedan har vi en snubbe som kom med i Hades som jag inte kommer ihåg något om vilket visar hur lite jag bryr mig om honom. Jag tror namnet började på O, eller kanske E…

Boken fungerar och är tack och lov mer lik Helena än Hades. Annars hade det blivit jobbigt… Jag kommer hålla ögonen på Josephine Angelini som enligt mig har en bra potential, vilket gör att jag gärna vill se vad hon har för nytt projekt.

Bokus | Adlibris

Advertisements