pl 002
Fortsättningen, eller boken utspelar sig före, samtidigt och efter händelserna i Den vita drottningen så det får vara fortsättningen. I alla fall nu, ok?

Den röda drottningen fängslade mig precis lika mycket som Den vita drottningen, och det var inte lite. Man kan inte hjälpa att känna för Margaret. Margaret tillhör släkten Lancaster och som tolvåring blir hon bortgift med en äldre Edmund Tudor. Som om detta inte är tillräckligt hemskt, men det var så det gick till på denna tid och detta händer än idag på visa håll, men det faktum att det var så viktigt att få en son att man hellre räddade barnet än modern. För modern, kvinnan, är bara ett kärl där för att producera söner i.

Efter en svår och utdragen förlossning klarar sig både Margaret och sonen som hon håller fast vid ska heta Henrik, som sedermera blir Henry VII. Sedan blir hon åter igen bortgift med en äldre man, men hon får inga fler barn. Samtidigt uppfostras lille Henrik av sin farbror Jasper i Wales.

En bit in i berättelsen börjar man känna igen händelser från Den vita drottningen, men berättad från andra sidan. För varje historia har två sidor, lite som ett mynt.

Margaret visar en viljestyrka som kunde ha platsat i Game of Thrones genom hela boken. Hon tänker mot alla odds sätta sin son på tronen. Anledningen är enkel. Hon har blivit sviken av allt och alla, men hennes som kommer inte att glömmas bort. Han ska ta kronan som rättmättingen är hans.
Margaret Beaufort är en mycket beundransvärd kvinna, speciellt på den tiden hon levde i då en häst var mer värd än en kvinna. Precis som i Den vita drottningen har jag nu blivit introducerad för ännu en stark kvinnlig historisk person. Först Elizabeth Woodville, nu Margaret Beaufort.

En sak Gregory lyckas med är att förmedla känslan av att man modernitet trots att boken utspelar sig för 450 år sedan. Man kan inte hjälpa att känna att man är där. Man sveps helt enkelt med historien och tidsåldern den utspelar sig i.

Lustigt nog så är böckerna i serien om Rosornas krig de enda jag tycker om av Philippa Gregory. Förut har hon varit en författare jag inte ha varit så förtjust i. Men böckerna om rosornas krig är nålarna i en höstack.

Det finns en tredje del i original trilogin, Den blå hertiginnan som följer Jaquetta St. Pol, modern till Elizabeth Woodville. Sedan finns det två till delar som kretsar kring rosornas krig. The Kingmaker’s daughter som följer Rikard III fru Anna Neville och The white princess som handlar om Elizabeth av York, dotter till Elizabeth Woodville och hustru till Henrik Tudor. Jag vet inte i nuläget om jag kommer att läsa Den blå hertiginan. Vi får helt enkelt vänta och se.

Lustigt nog så är böckerna i serien om Rosornas krig de enda jag tycker om av Philippa Gregory. Förut har hon varit en författare jag inte ha varit så förtjust i. Men böckerna om rosornas krig är nålarna i en höstack. Men trots det har jag på senare tid att jag haft ögonen på en ny serie av Philippa. The order of Darkness heter den och den är en ung vuxen serie. Första boken heter Changeling och den tänker jag inom kort inför skaffa. Så håll ögonen öppna ni kanske får se den här bloggen om ett tag.

Bokus | Adlibris

Advertisements