Tags

pl 016Efter att ha läst både Tankeläsaren och hemligheternas rike blev det dags för Monstrets dotter. Det är inget fel på boken men jag lyckades inte ta till mig den på samma sätt som de två andra. Jag menar, jag tycker mycket om Flamma. Precis som både Katsa och Bitterblue är Flamma en kvinnlig karaktär som följer sin egen väg.

Flamma är ett monster. Hon ser inte ut som ett, men hon är ett. Faktum är att hon är det sista mänskliga monstret Dells. Monster är oerhört vackra varelser som kan fängsla människor med sitt utseende och styra deras tankar.

I boken nämns det att Flamma har en mormor, som hon blir överlycklig över. Men hon träffar aldrig henne i boken vilket jag tycker är synd. För jag hade gärna velat se henne med en av sina egna. Med en annan mänskligt monster då. Kanske Flamma skall söka till monster High. Där kan absolut hitta likasinnade monster.

Själva historien greppade aldrig tag om mig. Jag läste orden men dem fastnade bara inte. Ibland så kan jag komma ihåg böcker i flera veckor efter åt med i Monstrets dotters fall så redan när jag hade fällt ihop boken kom det lilla frågetecknet upp över mitt huvud. Vad hände egentligen i boken jag nyss läste?
Detta bådar inte gott för boken. Detta kan visa hur en bok av en författare man tycker om bara kan flyga rätt över ens huvud fast man kan ha älskat de andra böckerna författaren har skrivit.

Jag är kluven så här på slutet. Jag kunde inte engagera mig i handlingen men jag tycker väldigt mycket om Flamma som person. Det gör inget att jag läste Monsterts dotter sist då alla delar är fristående. Men då Tankeläsaren utspelar sig innan och innehåller många av personerna i Hemligheternas rike ska man läsa Tankeläsaren först.

Bokus | Adlibris

Advertisements