poj 004

Filmen Niceville har jag sett reklam för många gånger men aldrig har jag tänkt att den var baserad på en bok. Men så gick jag förbi en boktrave och där fanns den. Så jag tog med den hem för att läsa.

Niceville är en väldigt fängslande bok som utspelar sig i Jackson, Mississippi på 1960-talet och som fokuserar på hur livet är för den svarta hemhjälpen och hur majoriteten av de vita uppdragsgivarna behandlar dem.
Det som gör boken är alla dess färgstarka personer. Den vänliga, svarta hemhjälpen Aibileen som uppfostrar barnen som om vore hennes och ger dem den kärlek deras föräldrar inte gör. Minny, en kaxig och uppkäftig svart hushållerska som ett ha fått sparken hos Miss Hillys gamla mor tar jobbet som hushållerska hos den något udda Celia.

Det finns två vita personer som skiljer sig resten i boken. En är Skeeter, vän med både Hilly och Elizabeth, Aibileens arbetsgivare, men till skillnad från sina vänner ser hon de svarta kvinnorna som människor. Hon får iden om att skriva om hur livet är för dem. Men hushållerskorna vill inte dela med sig av sina historier, mest utan av rädsla att förlora sitt jobb. Men med Aibileens hjälp och ganska mycket envishet så börjar Skeeter skriva på Niceville, berättelsen om dem svarta hemhjälpens sanna berättelser.
Den andra är Celia. Jag vet inte riktigt vad jag känner för henne. När jag störst träffade på henne gillade jag henne skarp. Sedan minde då hon verkade visa sitt sanna jag. Sedan ännu mindre då Minny upptäcker hennes hemska hemlighet. Men på slutet gillar jag henne igen, då inget av det Minny trodde var exakt som det verkligen var. I slutet förstår jag mig faktiskt på Celia och i vis mån beundrar jag henne lite grann.
En som jag däremot inte har någonting över för är Miss Hilly som i praktiken är urtypen för den rika, vita människan i södra USA som ger de svarta som i princip slavar, trots att slaveriet avskaffades ungefär 100 år tidigare. Hon är en av de få personer i boken som man helt och hållet avskyr. För om man tar t.ex. Miss Leefolt som bara följer Hillys ledband för att hon inte har någon egen vilja men som i grund och botten inte känner någon avsky för Aibileen. I slutet av boken får hon en liten sekund av rampljuset som hon förtjänar för det hon gör.

Boken berättas ur Aibileen, Minny och Skeeters perskeptiv och detta ger en inblick i dessa tre kvinnors liv och får en att förstå hur dessa tre skilda kvinnor blir vänner då de jobbar mot ett gemensamt mål, deras hemliga skrivprojekt.lutet kunde ha varit bättre, men det är i princip den enda negativa anmärkningen jag har av boken.

Bokus | Adlibris

Advertisements