Tags

LawÅret är 1947 och 15-åriga Evie Spooner åker på en semster till Florida med sin mamma och styvpappa. Men Evie märker snart att allt inte står rätt till. Semestern på det lyxiga hotellet är inte som det var föreställt och hennes styvpappa Joe blir mer bitter för varje dag som går. Snart är det ganska tydligt att familjen Spooner åkte till Florida för att Joe försökte komma undan något, eller någon. Detta leder Evie till en situation som hon aldrig trott hon skulle hamna i…

Texten på baksidan fick att läsa boken för den fick boken att låta spännande och intressant, men det var inte boken. Redan efter ett par sidor in i boken ville jag bara sluta läsa för den var så tråkig. Men jag bestämde för att fortsätta då jag tidigare har upplevt att en bok kan bli bättre desto längre in man kommer i den. Så är inte fallet med denna boken. En viktig sak för en bra bok är det ska finnas åtminstone en karaktär som man kan engagera sig, någon som man tycker om och bryr sig om hur det går för den. Att man vill fortsätta läsa för att få veta vad som hände just den personen. Om det är huvudpersonen som är denna karaktären så är superbt, men så behöver det inte vara alltid vara.
I Vad jag såg och när jag ljög är huvudpersonen Evie Spooner. Jag vill tycka om Evie men det är så svårt för man får aldrig tillräckligt veta tillräckligt mycket om henne för att engagera sig i hennes historia. Större delen av de övriga karaktärerna är rent sagt hemska. Det finns dock undantag. Mrs. Arlene Grayson, samt Peter Coleridge är namnet på dem. Arlene är min favorit i boken, jag kan inte exakt sätta fingret på vad det är som gör henne till detta. Men det är samma sak som säger att jag tycker om henne, och Peter för den delen, i motsats till flera av de andra karaktärerna. Jag hade gärna haft mer av Arlene i boken.
Handlingen var utdragen, långtradig och rörig, boken försökte vara så mycket men föll ganska platt. Det känns lite som om författaren bara hade tre dagar på sig att skriva den och försökte få med så mycket som möjligt. För även om handlingen var utdragen kan jag inte hjälpa att känna att det saknas något, som om har glömt att skriva något som borde ha varit med. Att få veta lite mer om Evie, att få lite mer insyn i hur tänker och upplever tror jag i helheten skulle gör boken gott.
Sedan vill jag ta upp slutet, jag vet inte om det bara är jag som känner så här men jag kunde inte hjälpa att känna att boken bara slutade tvärt. Som om den bara hade blivit avklippt mitt i ett kapitel. Jag vände faktiskt sida för att jag trodde att det skulle finnas mer där, en epilog kanske, bara något kort som knöt ihop historien och som gjorde att man verkligen kunde känna att nu är boken slut.

Jag vill gärna påpeka såhär på slutet att jag är säker på att det finns flera personer som kommer att älskar denna boken och kommer att kunna engagera sig i historien, tyvärr är jag inte en av dem.
Jag kommer nu att läsa fler böcker av författaren Judy Blundell för att se om allt hon skriver är lika oengagerade. För det kan mycket väll vara så att det bara är denna bok som är det och det finns andra böcker hon har skrivit som passar mig bättre. Sen kan det alltid vara så att en del av känslan av original boken har försvunnit i översättningen.
Så jag ger inte upp hoppet om Blundell riktigt än.

Bokus | Adlibris

Advertisements