pj

År 2140 finns det ett läkemedel som gör att man kan leva för alltid. Men det finns en hake. Man får inte lov att skaffa barn om man har tagit medicinen. De barn födda till dem som trotsat förbudet är oönskade och blir satta på en anstalt. Där blir det tränande till att bli tjänare till de önskade, detta är det liv de måste leva för att sona sina föräldrars brott. Anna är en oönskad och växer upp på anstalten Grange Hill. Där möter hon en dag Peter som nyligen har blivit intagen på Grange Hill. Peter målar upp en bild om värld utanför för Anna. Har hon rätt att leva som något annat än en oönskad Kan hon våga försöka fly från Grange Hill och följa med Peter?

Något jag störde mig väldigt mycket på är Önskad och oönskad. Jag blir både lite sur och ledsen när jag läser om dessa i boken. Inget barn borde behöva sona för sina föräldrars brott. Det är ju inte dem har gjort det. Dem har inget med det att göra. Malleys bok visar en framtid som jag hoppas aldrig kommer att inträffa. Men det kanske det gör, vem vet. Med dagens skönhets ideal att alltid hålla sig ung och åldras så lite som möjligt är något många strävar efter.
I boken började allt med att man lyckades hitta botemedel till sjukdomar som cancer och AIDS. Sedan kom man fram till att borde man inte med samma teknologi kunna stoppa åldrandet?
Till en början var regeringarna i mot läkemedlet. Men sedan gick det upp för dem att om personer personerna kan leva för alltid och försöker hålla sig unga så kan de fortsätta att känna pengar och betala skatt.

Boken, tycker i alla fall jag är obehaglig, även om slutet knyter ihop historien. Jag trodde faktiskt att den inte skulle hinna med det och sluta helt tvärt. Men det gjorde den inte. Det är ett plus för boken.
På baksidan står ”en bok som väcker tankar”, och på sätt och vis gör den det.
Boken har sina ljusa bitar, men under till pyser alltid det beroende vi ser växer fram överallt hos människor. Längtan att hålla sig ung.

Advertisements