Amsterdam är på sextonhundratalet är en väldigt rik stad där framgångsrika män låter de bästa målarna måla porträtt av sig själva som en symbol för deras framgång. Samtidigt pågår Tulpanfeber i staden och vem som helst som har satsat rätt kan bli väldigt rik på en kort tid. Konstnären Jan van Loos får i uppdrag att måla den gamla, förmögna mannen Cornelis Sandvoort och hans unga hustru Sophia, en vacker ung kvinna som fångar Jans uppmärksamhet på ett sätt hon inte borde.

Hela historien känns väldigt plastisk och med karaktärer så tråkiga och jobbiga är det ett smärre under att jag lyckades läsa boken från första till sista sidan. Slutet var alldeles för mycket såpopera för min smak och jag kunde inte hjälpa att vara skeptiskt till hur allt slutade. Allt kändes bara så påhittat, lite ironiskt med tanke på att alla handlingar i skönlitteratur är påhittade, men det kan bero på att handlingen knuffade bort min uppmärksamhet istället för att fånga den vilket fick min hjärna att vara oerhört uppmärksam på att allt bara var påhittad. Men kunde hon inte hittat på en mer spännande handling, och kanske lite engagerande karaktärer också?

Bokus (engelska) | Adlibris

Advertisements